14
Sprang för första gången på tre dagar igår. Trodde jag skulle vara trött, flåsig och klumpig. Det gick väldigt bra, men intervallerna var tuffa.
Det var en helt sagolik kväll för att springa. Luften var ljummen och himlen ljust rosa. Inför den sista intervallen tog jag ett djupt andetag. Jag tittade ner i marken och såg hur mina ben tog det ena steget efter det andra, i ett jämnt tempo. Jag hittade en bra andning. Huvudet blev alldeles tomt. Och när Runkeeper berättade att det var dags för en långsam intervall, så sprang jag lite till. Det var utan tvekan min bästa upplevelse hitintills.
